Plötsligt händer det – man får se bra reklam

2012-03-21 | Vad tycker du?

Svenska Spels reklam för Triss har under lång tid varit en källa till glädje för reklamälskare. I samarbete med Forsman & Bodenfors tog man för några år sedan fram den klockrena payoffen “Plötsligt händer det” som så väl tar fram innebörden med lottköp. Det kan ju faktiskt hända att man vinner. Dessutom var det ett manér som öppnade för en mängd reklamlösningar (jag har själv haft både en och två idéer på temat)

Svenska Spel meddelade dock i september 2011 att man avbröt samarbetet med F&B. Och då undrade i alla fall jag vad som skulle hända med reklamen framöver. Man avsåg inte att direkt ta in en ny byrå, under en period så skulle man istället använda sig av sin inhousebyrå och Creative Directorn Mikael Friberg. Och det verkar – i alla fall inledningsvis – ha varit ett lyckat beslut. För frågan är om inte det nya maneret är ännu vassare än “Plötsligt händer det”.

Det började dock lite stappligt.

Jag vet i och för sig inte om julfilmen gjordes av F&B eller inhouse. Men i den, i min mening något krystade, filmen (du vet, tanten som börjar spela dragspel i någon sorts Roy Andersson-pastisch) använde man fortfarande “Plötsligt händer det”, men det kändes som sagt lite mer krystat än de tidigare filmerna. En plötslig vinst är ju mycket mer tänkbar (faktiskt) än ett plötsligt musicerande på Sten Bromans hatinstrument.

Men nu har det lyft ordentligt tycker jag. Det nya budskapet går ut på att jag är potentiell vinnare, i alla fall tills jag har skrapat lotten. Man har vågat släppa “löftet” om vinst och kommunicerar istället indirekt att långt från alla vinner. Det visar på en lysande insikt om vad ett lottköp är – den sköna känslan att åtminstone för en stund vara potentiell miljonär. Man har dessutom tonat ner payoffen “Plötsligt händer det” och frågan är om det är första steget i att tvätta bort den helt.

Bra jobbat Svenska Spel!

Julfilmen med dragspelande mormor. En trött leverans från avpolleterad byrå eller ett första trevande försök inhouse?

Den nya filmen “Baracken”. Lysande insikt om konsumentbeteende.

Svenska Spel avbryter samarbetet med F&B

Vad tycker du?

Branding works both ways

2012-02-01 | Vad tycker du?

En strategi för varumärken är att associera sig med ett annat varumärke för att antingen förstärka sin position, eller kanske förflytta densamma. Ganska ofta använder man sig av artister, filmer eller annat populärkulturellt för att göra det. Gott så. Men det krävs ju två för att dansa tango, eller hur?

Chevrolet har alltid varit ett klassiskt amerikanskt bilmärke, med allt vad det innebär. Nu gör man en förflyttning – från muskelbilar och pickuper (de finns möjligen fortfarande i sortimentet), till ekonomiska och förnuftiga småbilar. Men för att visa att det fortfarande är amerikanska bilar använder man sig av ZZ Top och låten La Grange i den här filmen:

Frågan är bara vad ZZ Top – vars varumärke inte direkt andas förnuftiga småbilar – tycker om den ofrivilliga varumärkesförflyttningen som man eventuellt blir utsätta för. Fast gubbarna Billy, Dusty och Frank kanske bara gråter hela vägen till banken, vad vet jag.

Vad tycker du?

Bra på reklam-tv just nu

2011-12-26 | Vad tycker du?

Om vi nu bortser från Fabians värld, vilket i och för sig är i princip omöjligt, så tycker jag ändå att tv-reklamen har höjt sig ett snäpp den senaste tiden. Kanske är det julen, eller så är det andra omständigheter, men det känns som det är mindre av adapterad tysk chockladreklam och skönhetsprodukter?

Men även om kvaliteten kanske höjts något, så är det ändå tråkigt låg nivå på det mesta. Kul då när man hittar undantagen, tv-reklamen som faktiskt gör att man vill titta på reklamen igen.

Häromdagen när jag surfade runt bland alla underbara TED-klipp (har du inte kollat in TED Talks än, gör det bums!) ramlade jag på denna film. Och den är så bra att det faktiskt tog mig två tittningar innan jag fattade att det faktiskt var reklam.

Mark Lesek berättar om hur han fixade en bättre protes:

Och sen – mitt i julmaten – kom denna, där Naturskyddsföreningen berättar om varför du inte ska äta jätteräkor:

Och vad är då den gemensamma nämnaren? Mellan världens största sökmotor och en organisation som värnar om naturen? Jo, en bra historia är en bra historia. Det är inte lätt. Men det är heller inte svårare än så.

 

Vad tycker du?

Är vi för snabba att döma?

2011-11-29 | Vad tycker du?

Ja, det är vi ju. De flesta av oss och allt som oftast.

Den återkommande läsaren lyfter nu ett undrande ögonbryn. Det här är väl ingen sådan där djup blogg om livets allvarligheter? Nej, det är det ju inte, och betraktelsen befinner sig också inom den förväntade ramen: reklam.

En av de stora snackisarna i ankdammen de senaste dagarna är MediaMarkts nya reklamkoncept, framtaget av den högt ansedda byrån DDB. Första avsnittet i vad som antas bli en serie (Björn Rietz, Creative Director på MM har sagt att “det är ungefär som en sitcom”). Och snacket i dammen (Twitter, kommentarsfält på Resume och Dagens Media) har inte varit nådigt. Ingen hade väl förväntat sig att MM skulle göra “bra” reklam, men att DDB har kunnat sänka sig till denna låga nivå, det förvånar.

Men är vi inte för snabba att döma? Om det nu ska bli en serie, borde vi åtminstone inte vänta in avsnitt två innan vi sågar konceptet?

 

Lite annat

Som jag nämnde i förra inlägget ingår jag i panelen Copykollen på bloggen Marketainment. Första uppdraget var att bedöma en serie printannonser för Dagens Industri – läs mina synpunkter här. Jag har i och för sig inte lovat några djupare analyser, men jag tror nog jag ska anstränga mig lite mer nästa gång.

Slutligen noterar jag att göteborgsbyrån Goss väljer att stänga butiken. Ytterst tråkigt, för det var en byrå med många bra jobb och som verkade ha en skön stämning. Men de ska ha all heder av att de gör en snygg sorti. Ingen konkurs, inget sprattlande med fordringsägare. Istället, vad det verkar, en städad likvidation av firman.

 

Vad tycker du?

Nathan R. Johnson igen

2011-11-18 | Vad tycker du?

En gång för länge sedan, faktiskt i farfadersversionen av den här bloggen, berättade jag att jag kände mig som Nathan R. Johnson, när jag hade blivit omnämnd av någon betydligt större bloggare. Nu är det dags igen för den känslan.

Jag har nämligen fått förmånen att ingå i Copykollen på Marketainment.se. Tillsammans med sex andra, förmodligen läskigt briljanta, personer ska jag tycka till om reklam. Jag har ingen aning om hur det kommer bli, men det känns hur spännande som helst.

Jag kommer såklart länka upp artiklarna här, men kolla gärna in Marketainment.se också!

 

Vad tycker du?

En känd person har gjort något konstigt någon gång någonstans.

2011-11-08 | Vad tycker du?

DN skriver idag att Ozzy Osbourne, alla vi hårdrockares hjältetomte har “pajat ett hotellrum med död haj”. Såklart blir man intresserad och klickar in, även om man misstänker att något inte riktigt var som rubriken lovade. Fast det hade ju hänt, dock oklart när.

Men det intressanta är snarare hur det visar att Morgontidningarna närmar sig kvällsdrakarna i sin iver att få folk att klicka. Dels har vi ju rubriken, som hämtad från Aftonbladet eller Expressen. Och sen har vi källan, som DN anger till New York Post. Men man länkar till brittiska The Independent, som i sin tur refererar till New York Post, som i sin tur faktiskt läst den självbiografi som Tony Iommi (gitarrist i Black Sabbath) just släppt.

Men DN, hallå?

 

Vad tycker du?

Nu kan även Bror Rexed handla kaffe hos Nespresso

2011-10-04 | Vad tycker du?

(eller det blir förstås svårt, du-reformens fader gick ur tiden 2002)

Sedan några år är jag en trogen kund hos Nespresso och deras butik i Stockholm. Jag föll stenhårt för konceptet, som gör att jag enkelt och relativt billigt kan få mig en espresso eller cappuccino hemma.

Det jag dock inte fallit för är bemötandet i butiken. Det eviga niandet, som förmodligen är avsett att signalera god service och respekt för kunden ger mig bara en känsla av distans, otidsenlig underdånighet och osäkerhet.

Självklart har jag ofta tänkt att jag borde uppmärksamma personalen på att jag (och säkert fler med mig) inte uppskattar niandet, men det har av olika anledningar aldrig blivit av. Idag hade jag återigen tanken att påtala detta, när jag klev in i butiken för att handla mina kaffekapslar.

- Vad kan jag hjälpa dig med?

- Eh … jag ska köpa kaffe, sa jag, något häpen över det lediga tilltalet. Jag fick min nummerlapp och ett: – Vet du hur kösystemet fungerar?

När jag väntade på min tur fick jag en stund att fundera över det nya bemötandet, men jag tänkte att det nog var en tillfällighet. Tjejen vid entrén var kanske ny på jobbet, eller så hade hon fått en hälsosam, men säkert övergående, släng av civil olydnad.

Pling.

- Vad kan jag hjälpa dig med?

- Ehhh … (lite mer förbryllad) jo, jag ska ha fem rör Ristretto och fem rör Arpeggio. Tack.

- Något mer? Då blir det 340 kronor. Vill du ha en kopp kaffe så vet du att det finns längst ner i lokalen?

Glatt överraskad sa jag att det var väldigt trevligt att bli duad och gick sedan för att få mig en gratis-espresso.

Kaffebaren fick bli det slutgiltiga testet på att duandet inte var en tillfällighet. Och – döm om min förvåning – även där blev jag tilltalad med respekt och i ögonhöjd. Med ett ”du”. Tack för det, Nespresso.

Vad tycker du?

Ny dag. Ny vecka. Ny uppdragsgivare. Och nya byxor.

2011-09-19 | Vad tycker du?

Men väl på plats – ingen dator. Inget användar-ID. Och inget passerkort. Men mycket trevliga kollegor.

På företaget finns dessutom en avdelning vars klädkod sipprade ut i media förra veckan. Men det var inte därför jag hade nya byxor. Och klädkoden på min avdelning känns ganska avslappnad. Det är ok med både jeans och sneakers. Till och med på en måndag. Men så är det ju “reklamavdelningen” och det vet man ju hur människor som jobbar där är. Mössa inomhus och glasögon som Christer Glenning skulle ha avundats.

I morgon hoppas jag att mitt passerkort fungerar. Dator och användar-ID får bli en bonus. Jag är ju copywriter. Papper och penna räcker väl?

 

PS. Jag har aldrig varit med om ett så tyst kontorslandskap. Nästan läskigt tyst. Bara knappret av fingrar mot tangenter och ett och annat lågmält telefonsamtal. Note to self: sätt mobilen på ljudlös.

Vad tycker du?

En inte helt mitt i prick-upplevelse

2011-09-16 | Vad tycker du?

Du vet hur det är. Och om du inte vet, så kommer du strax att få reda på det.

Man fyller jämnt. Man slutar på jobbet. Man gifter sig. Och då får man en “upplevelse” i present. Oftast förmedlad av något “upplevelse-förmedlingsföretag”. Ibland i form av ett presentkort, men allt som oftast i form av en, av givaren noga uttänkt och gärna lite kreativ upplevelse.

För det är ju behovet av kreativa gåvor som är hela grunden för denna industri. Gåvor som säger något om både givaren och mottagaren.

En upplevelse som förhoppningsvis passar in på en själv. Man brukar i och för sig kunna byta upplevelse, vilket är bra ifall givaren inte hade koll på ens paniska rädsla för höjder när de köpte toppturen i Stockholms Stadshus.

Sen gäller det att komma ihåg att boka in upplevelsen innan giltighetstiden går ut. Och här har vi kanske den största intäktskällan för förmedlingsföretaget respektive upplevelseleverantören. Alla oinlösta gåvor.

Men förra helgen var det så dags. Tre dagar innan presentens sista förbrukningsdag styrde vi kosan mot Norrtäljetrakten för att idka skytte. Närmare bestämt lerduva och magnumrevolver. Alltså, lerduva med hagelgevär, inte revolver.

I bekräftelsen var evenemanget angivet till två timmar och jag såg fram emot ganska mycket krutdoft under såpass lång tid. Vi var fyra personer som anmälde oss hos instruktören vid tiotiden. Och fyra personer som gick därifrån, 45 minuter, 15-20 skott med hagelgevär och två (2) skott med revolver, senare med en känsla av “var det inte mer än så här?”.

Och då hade vi ändå “tur”. Eftersom vi var så få så fick vi skjuta lite mer än vad som egentligen ingick i upplevelsen. Vilket instruktören upplyste oss var tio skott på lerduva och ett (1) skott med magnumrevolver.

Allt detta (nåja) till det facila priset av 500 kronor per person (ja, självklart hade jag kollat vad givaren tyckte att en present till mig var värd).

Och detta (lurendrejeri?) är fullt möjligt tack vare att hela industrin är uppbyggd just på gåvor. Men i många fall ganska lång inlösentid. I vår uppfostran ingår det ju inte att återkoppla negativa upplevelser av gåvor till givaren. Även om givaren så klart inte kunde skyllas för att just dennes gåva kanske inte var speciellt prisvärd. Och när dessutom gåvan nyttjas uppemot ett år efter mottagandet, då är det ju ännu längre till återkoppling. Oftast är man bara glad att inte behöva skämmas för att man inte löst in gåvan alls.

Men det är kanske lika bra att aktörerna inom upplevelseindustrin passar på och smörjer kråset medan de kan. Snart kanske salladsskålar och serviser återigen är helt rätt för presentbordet?

 

Vad tycker du?

Tacka Google för det?

2011-09-06 | Vad tycker du?

När jag slog upp första sidan i dagens Dagens Industri slogs jag av en sak. Helsidesannonsen för Jernhusen saknade helt webbadress till avsändaren. Jag bläddrade vidare och redan på nästa uppslag upprepades det hela. Annonsen för Swedbanks premiumkoncept saknade också webbadress. Varken i avsändaren eller någonstans i brödtexten fanns det någon hänvisning till webben.

För tio år sedan var det totalt otänkbart att en annons inte hade avsändarens webbplats angiven. Något senare började en del modiga företag kommunicera webbplatsen utan prefixet www, trygga i förvissningen att folk förstod att det var en webbadress, eftersom raden avslutades med ett .se eller ett .com. Och nu är alltså välkända företag så säkra på sitt varumärke att de litar på att folk googlar fram deras webbplats.

Av de 25 annonser som fanns i tidningen saknade fem stycken helt hänvisning till webbplats, nio stycken hade url:en i avsändaren och elva hade den i en call to action-funktion. En hade en QR-kod. Det var Jernhusen som alltså förväntar sig större respons på den än på en webbadress.

(De fem som saknade webbadress var, förutom Jernhusen och Swedbank, Telenor, Nissan och Naturskyddsföreningen)

Det här kanske inte är något nytt för dig som läser detta. Men lite intressant är det ändå, tycker jag.

 

Vad tycker du? Nästa sida »

Vad skriver jag om?

Apple Bloggar copywriting fail gillar Gjorda jobb GrodanBlogg Karriär kommunikation Kreativitet Kundservice kundvård Lyssnar läser marknadsföring musik observerat Reklam Service skriver sociala medier Språk storytelling TV viktigt webb Övrigt

Vad kvittrar jag om?

Follow @Letterman_se

Om Letterman

Det komplicerade behöver inte vara svårt. Jag är copywriter, skribent och webbredaktör. Frilans.

Läs mer om mig under
Vem är jag?

Följ mig:

Plåtat